Vi hittade vårt drömhus på Resarö 1990. Min fru var gravid och vi ville inte att barnet skulle växa upp i avgasångor. Att drömhuset var 50 kvadratmeter och i stort sett oisolerat bekymrade oss föga. Konstigt nog? Inte heller att det bara fanns kallvatten i den enda kranen och att behoven uträttades på ett dragigt utedass tjugo meter från huset. Vi såg bara möjligheter. Jag hade byggt sedan tonåren tillsammans med min far och tvekade inte inför uppgiften. Jag kunde redan regla väggar, mura och läkta tak. Det blev tre nya våningar på baksidan av huset och sjuttiofem nya kvadrat. Toalett och badrum i den gamla delen. Sedan dess har jag snickrat i stort sett varje dag. Jag har studerat till möbelsnickare vid Möbelsnickarskolan i Upplands Väsby i ett och ett halvt år och byggt färdigt vårt andra hus. Jag har arbetat som snickare i perioder. Det har blivit kök, trappor, badrum, friggebodar, skåp, dörrar, fönster och bokhyllor. Och jag har fortsatt att se möjligheter. Inget gör en så lycklig som att regla upp en friggebod! Det finns inget bättre! Eller hur?

Med Vänlig Hälsning,